Internationell konferens visar hur Östersjön kan räddas

I slutet av maj arrangerades en stor öppen konferens på temat Ekologiska kretsloppssamhällen, där man visade hur vi kan rädda Östersjön. Det handlar i grunden om att satsa på ekologiska kretsloppsjordbruk, men också att knyta ihop det med livsmedelsförädlingen, konsumenterna och politiken. Bakom konferensen stod EU-projektet BERAS Implementation, Södertälje Kommun och Södertörns Högskola.

Bland de medverkande på konferensen fanns professor Johan Rockström, bland annat uppmärksammad för forskningsarbetet Planetens gränser, där flera forskare har tagit fram gränsvärden för hur mycket miljöpåverkan planeten klarar av. Andra medverkande var Partik Holden som idag etablerar den nya organisationen Sustainable Food Trust, Anders Lago, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, Moira von Wright, rektor vid Södertörns högskola, Johan Ununger, VD på Saltå Kvarn, tidigare jordbruksminister Annika Åhnberg (moderater för konferensen) samt Jostein Hertwig och Artur Granstedt från BERAS Implementation.

Bakgrunden till konferensen är det tidigare forskningsarbetet inom BERAS (Baltic Ecological Recycling Agriculture and Society) som baserades på dokumentation och utvärdering ett 50-tal ekologiska gårdar i länderna runt Östersjön. Det visade bland annat att det är möjligt att genom omställning till ekologiska kretsloppsjordbruk mer än halvera jordbrukets överskott av kväve och fosfor, som idag orsakar övergödning av Östersjön och andra hav.

Ekologiska kretsloppsjordbruk har både spannmålsodling och djurhållning. Här har man inte mer djur än vad som motsvarar den egna foderproduktionen. Man skapar på så sätt ett balanserat kretslopp av näringsämnen med små förluster. Problemet idag är att detta kretsloppet är brutet genom att jordbruken på olika håll i landet är för ensidigt inriktade på antingen spannmål eller djurhållning. Man tillför stora mängder konstgödsel till spannmålsgårdarna. Fyra femtedelar av spannmålen blir sedan djurfoder som används på de specialiserade djurgårdarna, som har mycket mer djur än vad den egna foderproduktionen motsvarar. Inköpta och importerade fodermedel blir här till stora gödsel- och näringsämnesöverskott, vars innehåll av kväve och fosfor i slutändan belastar havet.

BERAS Implementation är en fortsättning på forskningsprojektet BERAS och har nu mer inriktning på att genomföra det som forskningen visat. Hela arbetet omfattar 25 partners från 10 länder, 34 associerade partners och stöds av ministerier, finansiella institutioner och miljöorganisationer.

– Vårt mål är att få igång en omställningsprocess i hela jordbruket med allt fler ekologiska kretsloppsjordbruk. Men det handlar också om att visa hur man skapar förutsättningar för detta i livsmedelsförädlingen, genom konsumenternas efterfrågan och genom mer långsiktigt hållbara politiska spelregler, säger docent Artur Granstedt, som är koordinator för projektet.

– Vi har visat att det är möjligt att åstadkomma ett mer hållbart jordbruk. Det går att beställa det jordbruk man vill ha. Ytterst är det upp till konsumenterna och politikerna.

BERAS Implementation ska genom att ställa om ett representativt urval av konventionella gårdar i samtliga 10 Östersjöländer visa hur det här kan gå till. Man ska också i varje land etablera s.k. BERAS Implementation Centers som omfattar hela kedjan från jord till bord, dvs jordbruk, förädling och konsumentledet. Järna är ett av dessa center.

  • Anonym

    Rockström har vad jag vet aldrig visat på något större kunnande, tvärtom är han alarmistisk utan att visa fakta som stödjer hans alarmism.

    Östersjön är ett innanhav som kommer att gå samma öde till mötes som Svarta havet pga landhöjningen, dvs stora områden med döda syrefria bottnar. Det ingår i ett naturligt kretslopp.

    Vill man göra något för miljön i Östersjön är det effektivaste att rena städernas utsläpp.

    Sätt stopp för de amerikanska djurfabrikerna, de måste vara helvetet för både grisar och persona och skapar en del vattenprobleml. Jordbruket i sig påverkar endast Östersjön marginellt. Inget människa med värdighet kan påstår att det är bra matproduktion med dessa helvetsfabriker.

  • http://www.facebook.com/borje.gustavsson Börje Gustavsson

    Om allt organiskt avfall (inkl östersjöländernas i naturen dumpade naturgödsel) jordiserades, dvs grävdes, plöjdes eller borrades ner, skulle ingen behöva svälta, och lufthavet, vattendrag, sjöar och hav skulle bli renare. Och som bonus för den som tror att koldioxiden är en kraftig växthusgas så är jordisering också en kolsänka under kortare eller längre tid. Vidare leder jordisering till minskad användning av konstgödsel. Organiskt avfall, som inte är förorenat med t ex giftiga kemikalier, är gödsel/näring för växtlighet under förutsättning att det jordiseras så färskt som möjligt. Jag citerar ur den ”Praktiske landtbrukaren” från 1907: ”Matjorden och alfenMatjordens djup har ett stort inflytande på jordens fruktbarhet därigenom, att den erbjuder växterna ett större näringsförråd ju djupare den är, hvarjämte hon i samma mån kan upptaga och kvarhålla en större mängd fruktighet. Vid inträffande torka lida skördarna alltid mycket på grund jord. Samma är förhållandet de tider då ymnigare nederbörd inträffar. En grund matjord bör därför, såvidt möjligt är, fördjupas och förbättras (=jordisering – min kommentar). Alfven har äfven stort inflytande på jordens fruktbarhet. Ju mer godartad den är, ju mer näring lämnar den åt djuprotväxterna. Den kan äfven förvandlas till matjord genom djupare bearbetning. Kol är en hufvudbeståndsdel i mullämnena och dessa havfa, såsom antydt är, en mycket stor betydelse för åkerjordens bördighet.” Som framgår av ovanstående tillämpade man då inte dagens närings- och mullförstörande metoder, som t ex  kompostering, ytgödsling, plöjningsfritt jordbruk, eldning av halm i värmeverk, tillverkning av biogas av skörderester och naturgödsel. Alla dessa samtida metoder innebär att organiskt avfall helt i onödan oxideras till lufthavet som koldioxid, metan- och lustgas m.m. utan att dessförinnan genom jordisering ha gjort nytta som näring och mullbildning i åkerjorden. Det värsta är att dessa metoder innebär fortsatt svält i u-länderna och att massvis med människor dör svältdöden helt i onödan. Otroligt men sant, men Johan Rockström propagerar för att vi t.o.m. ska skrota plogen. De enda som kan bygga upp ett matjordslager värt namnet är mina rekordodlingskollegor i Europa och USA/ Kanada. För mer än hundra år sedan kunde man mer om jordens uppbyggnad än vad man kan nu. Är det inte märkligt?Jordisering är ett begrepp som numera är hyfsat etablerat, men märkligt nog är de flesta inom ”etablissemanget” fortfarande ovetandes om det – sök på Google om ni vill veta mer om det.

  • http://www.facebook.com/borje.gustavsson Börje Gustavsson

    Köks- och trädgårdsavfall, skörderester, naturgödsel m.m. är världens största avfallsråvaruresurs, och under markytan finns världens största anläggning för 100%-ig återvinning av detta till näringsrik matjord. Den är skräddarsydd för sin uppgift sedan miljontals år och drives av sin egen energi och lämnar inget avfall. Alltså, en ekologisk evighetsmaskin som ger mer än den förbrukar.

    Inom jordbruket har sedan länge denna återvinningsanläggning utnyttjats. Direkt efter skörden plöjes skörderester som halm, blast m.m. ner djupt och noggrant. Vid sk gröngödsling plöjes också det gröna växtmaterialet ner direkt för att ge maximal växtkraft åt jorden.

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=601379005 Lena Holmberg

    Visst är det väl köttproduktionen som utgör en av de största farorna med övergödningen. Ja det visades i programmet om Östersjöns tillstånd för några veckor seda. Slutsatsen man kunde dra var att vi måste ändra vår relation till maten och framförallt köttätandet. inte bara gödseln är ett problem utan själva foderproduktionen, där exempelvis GMO-lobbyn går i härnad för att rädda världen från svält . Läser man lite finstilt och tänker själv en smula förstår man att argumenteringen där handlar om en ensidig foderodling för att köttproduktionen ska bli lönsammare. Överhuvudkommer det att satsas på en ökning av dessa fasaväckande djurfabriker och allt vad det innebär. Därför är det viktigt att man förstår djur och lantbruk i en sammanhållen idé som den mellan foder och djur på en gård. Konsekvensen blir ett dyrare kött, men ekonomin i frågan skulle närma sig ett realt värde, och det behöver vi verkligen för att kunna utjämna orättvisorna i världen.